Just nu är jag mitt liv lite som en berg-och dalbana. Känns alltid så när jag kommer hem ifrån något jag längtat efter och sedan är det plötsligt över. Inte just därför allt är lite upp och ner just nu, men bland annat. Sitter här och klagar och tycker att allt är orättvist. Och så ser jag ut genom fönstret och ser min granne leka med min lillebror. Min granne som förut hade varit med och hoppat uppe på studsmattan, jag vet inte riktigt vad han fick men han fick någon sjukdom och plötsligt kunde han inte gå ordentligt, han är 12. Tänk så fort livet kan förändras och tänk på så myckte man borde ta vara på, så man egentligen bara tar för givet. Jag vet att man ska inte jämnföra problem, för fast man är 5 och ens docka gick sönder, eller om man är 15 och förlorade sin bästavän är fortfarande detta stort för var och en. Alla har sina problem och vissa är större och vissa mindre. Just nu ska jag bara fokusera på sånt som gör mig glad och bara strunta i allt annat, detta kanske inte löser några problem men det gör det kanske lättare att lösa dem i framtiden.