Har älskat denna låt sen första gången jag lyssnade på den. Däremot har jag inte sett musikvideon förrän Malin visade mig den förra helgen. Finaste jag sett (efter Fireworks). Blev tårögd till den och skrev ett arbete som liknade den, haha. Arbetet gick ut på ett ungefär att man skulle minnas något via en lukt exempelvis. Må kalla mig töntig men jag är sån här känslig typ.. 

Trots att jag alltid har tagit väl hand om mitt hår finns det inte mycket som kan hindra de gråa hårstråna från att träda fram. Jag skådar min spegelbild och suckar. När blev jag såhär gammal? Mina livfulla gröna ögon har fått en gråare nyans och min släta hud har ersatts med rynkor. Jag har försökt hänga med i modet, men inser nu när jag ser min gråa och skrynkliga kropp att jag misslyckats med färgvalen. Jag drar av mig byxorna och tröjan och sätter mig på sängen. Min syster fyller 70 och jag har lovat att vara där lite innan för att förbereda innan de andra gästerna ankommer. Trots mina 82 år känner jag att jag vill vara fin. Jag vill känna mig fin för en kväll. Jag öppnar garderoben.

Jag stiger in genom ytterdörren och hänger upp min jacka. Skorna behåller jag på och går in för att förbereda maten som jag lovat min syster att hjälpa henne med. När gästerna stiger innanför dörren en stund senare hälsar jag dem välkomna med en kram. Jag kramar en lång, äldre man och andas in hans parfym. Jag känner det direkt. Armani. Lukten får min mage att knyta sig samtidigt som mitt hjärta börjar dunka hårt av kärlek. Jag fylls utav en enorm sorg samtidigt som ett lyckorus går genom min kropp medan jag andas in parfymen. Det hugger i bröstet på mig, precis som när man ser personen man är kär i. Men samtidigt hugger det till i mig av saknad. Känslan av ensamhet strömmar plötsligt över mig och jag känner hur allt plötsligt känns hopplöst. Mannens doft får mig att slungas tillbaka till min ungdom.

Jag var 19 år och hade satt på mig min nya klänning. Det var den stora kvällen framför mig och jag visste att han skulle vara där. Jag ångrade mig en aning över valet av skor, de 12 centimeters klackarna började nämligen göra sig påminda. Fan, svor jag för mig själv när jag famlade fram på kullerstenen. Mina vänner var redan inne på nattklubben när jag drog fram min legitimation och visade det för vakten som släppte in mig. Jag hittade mina vänner snabbt och anslöt till deras samtal.

Plötsligt hörde jag inga röster längre. Jag kände inte musikens bas i min kropp och jag såg inget annat förutom honom. Han stod lite längre bort och lutade sig mot en vägg. Jag sansade mig och reste mig upp. Jag tog mig fram bland havet utav människor och plötsligt stod jag precis framför honom. Även fast det var mer än en meter mellan oss kunde jag känna hans doft. Det jag inte visste då var att mitt livs kärlek stod framför mig, och att just den parfymen skulle förknippas med honom vart jag än var i världen, och i vilken ålder jag än var.

Den äldre mannen som är här för att fira min syster blir aningen bekymrad när jag inte släpper taget om honom. Han försöker generat ta sig ur greppet och när jag inser att jag kramat honom lite väl länge för att bara vara en vänskaplig kram, släpper jag taget. Hans parfym som påminner mig om mitt livs kärlek kom som en smäll på käften. Men jag blev även påmind om den kärlek vårt förhållande innebar. Jag går upp på min systers rum och sätter mig på sängen samtidigt som jag lägger mitt ansikte i mina handflator. Minnet av dagen då han körde ihjäl sig kändes plötsligt som igår. Värken i bröstkorgen kom tillbaka, samtidigt som tårarna forsar ner längst kinderna. Mitt livs kärlek som gått bort för 12 år sedan, var jag fortfarande djupt förälskad i.